elinslifee.blogg.se

Jag försöker le när alla pratar om dig,

jag försöker tänka på att det var bäst för dig,

och säkert för oss andra också, även om det inte känns så.

Det är fortfarande ett känsligt ämne för mig,

men jag försöker så gott jag kan.

Så fort jag hör ditt namn blir mina ögon blöta och tårar börja rinna.

 

När till och med kusinerna säger att de saknar dig,

då vet jag att alla som kände dig saknar dig.

Men det var något speciellt mellan oss lilla vän,

vi var inte en människa och en hund,

vi var så mycket mer än så, du och jag.

 

Jag minns första gången mamma berättade att du var borta,

tårarana slutade aldrig rinna, jag grät i flera timmar.

Det var ett år sedan , till och med mer, sedan du avlivades.

Men det gör lika ont ännu.

Så många minnen och så många bilder.

Du var min bästavän, min andra halva.